Hem  Nyheter  Studie  Fakta  Föreläsningar 

Konstnärsnämnden skriver i Scener för invandrade bildkonstnärer i Sverige, 2004, Ansvaret för ökad mångfald vare sig det gäller kön, klass, etnicitet, etcetera, kan inte överlåtas på dem som redan missgynnas av rådande normativ monokultur.

Både regionalt och kommunalt ser jag att det finns en väldigt liten representation av utlandsfödda inom offentlig sektor. Detta trots att man har handlingsplaner och målbeskrivningar för integration.

 

Peter Karlsson på Regionförbundet Östsam förklarar problemet med att alla anställda behöver lång erfarenhet och lång utbildning för arbetsuppgifterna samt specialkompetens. Internt på Östsam har man bedrivit utbildning, jobbat med och prioriterat frågor kring jämställdhet men ännu inte mångfald. Peter nämner också att man inte kan skriva in alla riktlinjer i målbeskrivningar i ansökningarna, ”… skulle man ta med integration i kraven skulle alla ansökningar handla om det”.

Vad jag sett i min studie är att föreningslivet är en segregerad företeelse.  Bland de kultur föreningar som undersökt och som har någon form av statistik över utlandsfödda medlemmar representerar de bara 2-3 % av det totala medlemsantalet, tolv föreningar med 1809 medlemmar. Hos invandrarföreningar är siffrorna omvända. Vi bör även se detta i samband med Norrköpings befolkningssiffror som uppgick till 129 254 person 2009, 25 917 utlandsfödda(ca 20 %).

Charlotte Hyltens-Cavallius och Nina Edströms rapporterade om sitt arbete från mångkulturellt centrum att på 18 statliga kulturinstitutioner jobbar 2600 personer och bara 40 med annan bakgrund än svensk och flertalet då från nordiska länder (rapporten publiceras i mars 2011). 

2009 fanns i kommunen 384 arbetstillfällen inom konstnärlig och litterär verksamhet, ca 10 % av dessa erhölls av utlandsfödda. I Östergötland fanns inom samma sektor 946 arbetstillfällen, bara ca    7 % av dessa sysselsatte utlandsfödda, i statistik för hela landet och alla branscher var ca 15 % av de sysselsatta utlandsfödda.

Inom offentlig sektors saknar man ofta specifika kunskaper om arbete kring integration varvid projekten tenderar att handla om eller att vara för inte av och med utlandsfödda.  Man har ett ädelt syfte men utslagen kan bli sällan det eftersträvade som jag tidigare påpekat.  I de flesta styrdokument är mångkultur en viktig del. Men i och med att mångkultur målet är formulerat har man också ett alibi för att frågan är diskuterad och man kan förbise målet i själva projektet, eller bara lägga till aktiviteter som riktar sig speciellt till dessa frågeställningar.  Det är även så att få av projekten har någon form av uppföljning och utvärdering av resultat. Vi kan se en stor risk i att integration och social politik har blivit något speciellt för ”de andra”, de blir exkluderade redan från början.